Känner mig väldigt tom just nu...fick nyss reda på att min gammel mormor, Mormor Inga har dött. Hon var ju riktigt gammal och sjuk, och ville inget hellre än att få gå vidare, och nu är hon borta.
Känns konstigt och när mormor ringde och talade om det sa jag bara -Jaha... Ska inte jag vara ledsen? Jag känner mest att va skönt för henne, det var ju det hon ville... Ja inte vet jag, jag blir kanske ledsen sen, eller så har jag accepterat det här långt tidigare för att jag visste att det var dags snart. Dessutom dog hon på nyårsdagen och jag har inte fått veta det förrän nu, men det var för att mormor inte fick tag på mig då, och hon har haft massor av praktiska saker att stå i efter att det hände såklart.
Ja usch, livet är kort och snart är man där själv... Jag hoppas att jag själv slipper långvården och får vara pigg tills det är dags att lämna jordelivet. Jag hoppas också att min kära Mormor Inga vet att jag älskar henne och saknar henne när hon nu är borta. Känns konstigt att jag aldrig mer får träffa henne.
Mitt starkaste minne av henne är när jag var liten och hälsade på henne ovanpå försammlingshemmet där hon bodde med Morfar Gunnar, och bjöd på ljuvligt god tjockpannkaka med skakad grädde och massor med socker på.
Eller när hon skålade med Hjärtat rakt över bordet, på en familjesammankomst, och flirtade lite med honom, och senare sa att jag minsann fått tag på en riktig och rejäl karl. Så ska jag minnas henne. Kram på dig kära Mormor Inga