Okej det är inte bara killar som blir väldigt sjuka av förkylning, det kan jag intyga. Fy fabian vilken j**la influensa. Känns som min hals är ett stort sår, och varje gång jag hostar, (vilket är typ hela tiden) så känns det som om det rivs upp och blir större. Dessutom rinner snorf*n oavbrutet och nässprayen orkar inte verka längre. Febern ger sig inte trots ett stort intag av febernedsättande medikamenten. Jag har som grädde på moset, eller som jag vill uttrycka det, som taggtråd på brännskadad hud, fått lov att jobba även idag. Jag kan ju för bövelen inte ens prata. Tre av våra kunder frågade lite fint om jag var förkyld? Ha, ha, ja jo, jag är nog det...
Var till stallet efter några timmar efter jobbet, när jag boostat upp en gnutta energi, lagom för att orka köra bil till stallet och ta hand om min häst. Tänk er att jag var kallsvettig och anfådd av att endast skölja bort leran från TC´s ben. Det är ju jobbigt...not! Både Anna och Lena såg hur det var ställt med stackars mig, så dom erbjöd sig att hjälpa mig med TC mannen. Goa vänner jag har, tack sötisar! Så imorgon gott folk är det jag som bäddar ner mig i soffan utan att lämna den på hela dagen. Kan jag inte få bli frisk nu och full av livskraft och massor av energi. Jag lovar att vara tacksam!
Kram på er (utan att smitta er förstås)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar