lååång uteritt...

Lena och jag på Bally och TC, en disig morgon för några dagar sen.

Igår träffades jag och Lena i stallet en stund innan lunch, för att rida ut tillsammans. V gav oss iväg upp i skogen på andra sidan stora vägen. På vägen dit måste man gå i en tunnel under stora vägen, och det i sig var inget problem, men när vi gått under och är på väg upp för backen från tunneln, så kommer plötsligt en sån där snabbcyklande sportcyklist ikapp oss bakifrån, så hästarna blev skiträdda, och inte nog med det, efter honom kom en hel flock med sådana där sportcyklister. Tror ni dom saktar in när dom ser våra hästar som dansar runtpå vägen?! Nä, dom bara cyklar på ännu mera. Ok, man får räkna med allt när man rider ut, men vart tog det vägen att ta hänsyn till varandra i trafiken???

Skogsrundan var underbar med sandstigar och ett och annat litet naturhinder att skutta över. Jag och Lena bladdrade oavbrutet som vanligt när vi träffas. Tänk att vi alltid har så mycket att prata om?! *ler* När vi var på väg hem efter en ganska lång skogsvända, så skulle jag ta upp min mobil ur högra fickan, och märker till min fasa att jag har tappat den! Panik, jag har ju allt i min telefon! Det var bara att vända och rida hela vändan igen. Lena ringde oavbrutet till den och jag stirrade ner på stigen och i lingonriset. Den kan ju ligga varsomhelst, men plösligt får jag syn på den precis framför Lena och Ballys hovar. -Lena stanna! Hade ju vart snyggt om hon hade ridit över den. Haha! Skönt att vi hittade den, men vår uterittvända tog ca 2,5 timmar. *fniss* Så kan det gå. Kram på er