nope...

Imorse gick jag och E upp klockan sex, för att hinna i tid till tävlingen. Hösten är här och vi fick för första gången i höst, skrapa rutan på lastbilen. Burr, men med mössa, vantar och dunväst, körde vi iväg till stallet och hämtade TC. Väl på väg kom jag på att jag glömt vägbeskrivningen hemma vid datorn. Först försökte jag nå Micke i stallet, som också skulle på samma tävling, för att få vägbeskrivningen, men han svarade inte. Fick via Eniro tag på numret till Storbyns Ryttarna, som lotsade mig rätt. Jag hade kört för långt och fel, så vi fick vända. Tur man är ute i tid, sådana här gånger, för vi kom lagom så jag hann gå banan och göra iordning hästen i lugn och ro.

Sen kom vi till stunden då TC skulle prestera, du vet galoppera i ett friskt tempo och skutta över dom små hindren, men nähej då, det ville han inte idag! Han gick inte fram för fem öre och hade varken motor eller framåtbjudning, what so ever! Vi vägrade ut oss på näst sista hindret, och gjorde en omstart, och kom runt iaf. Fast han kändes såå tråkig och lat idag, och inte alls rolig att rida, så jag strök oss i nästa klass. Vet inte vad det är för fel om jag ska vara ärlig. Jag ska inte gräva ner mig över det här, utan det är bara att fortsätta traggla på med träningen.

Ja, ja nog om det. Imorgon ska jag iaf till jobbet. Det ska bli kul att träffa kollegorna igen, efter en veckas sjukskrivning. Min kära och duktiga man, har precis gjort smarrig sushi, som vi ska äta och sen vill jag mysa ner mig i soffan med darlingen, så får hösten vara hur kall och läskig den vill utanför dörren. Kram