Tävling i Insjön

Tror minsann jag var dödstrött i morse. Hade stängt av klockradion utan att vakna och vaknade en halvtimme senare med ett ryck, stirrade på klockan och fattade inte först att jag försovit mig. När hjärnan vaknade till så flög jag upp ur sängen och rände upp två våningar och väckte en trött E. Kastade på mig kläderna och sen tog vi packningen och matsäcken och slängde oss i bilen till stallet. Sen gick allt i ett jihu, och tjugo minuter senare var vi på väg. I tid dessutom! Vi var till slut en lång karavan av transporter efter vägen, på väg till samma tävling.

Första klassen gick bra, möjligtvis att han kändes lite seg, men vi hade flyt hela banan. Noll fel och rosett. Till andra klassen kändes Tc kanon och mer laddad. Hoppade bara nåt språng på framhoppningen, och inne på banan lade jag upp tempot lite. Hela rundan kändes tipp topp och lätt, sen kom vi till sista hindret där jag inte kände avståndet och drog i honom istället. Vi fick ett förargligt stopp. Fy fy fy på mig, jag kunde bara lagt ner handen och hållt om honom, så hade han fixat det. Ja, ja man lär så länge man lever. Men det var surt när han nu gick så bra. Hade ju omhoppningssväng i tankarna direkt efter sista hindret också, där jag tänkt svänga snävt mellan två hinder, och det hade jag verkligen tjänat på, då många red långa svängar bara för att det var stilbedömning. Men det är bara att trimma på till nästa tävling. Roligt är det i alla fall.

Den lilla silverosetten!

Tc och jag svettiga i solen och värmen!

Nu ska jag sola på takterassen och sen gå promenad med kära lilla Tippan. Ha det så bra! Kram