Igår trodde jag för några minuter att det var över. Anders hade tagit en semesterdag för att vi skulle flytta det sista från gamla huset till det nya och städa ur. Vi skulle äntl flytta och sova första natten i nya huset. Anders var uppe före mig och när jag kom upp var han redan ute vid lastbilen och bar in kartonger. Efter en stund kom han in och klagade lite över att han kände sig så orkeslös och att han behövde vila lite. Jag tänkte att det var förståeligt eftersom han är förkyld och vi har kört ett högt tempo länge. Jag åkte och handlade och när jag kom hem sa Anders att han var riktigt dålig i magen och gick och lade sig. Funderade på om han fått vinterkräksjukan eller vad det kunde vara. Efter en stund kommer han upp igen och ber mig åka och köpa Losec och yoghurt. Jag svarar inne från köket att det kan jag, då jag plötsligt hör en kraftig smäll och jag tar två steg ut i hallen där jag ser Anders på golvet. Han har svimmat och landat framåt och har slagit i huvudet i hundgrinden och dörrkarmen. Jag rusar fram och då börjar han vakna till lite. Han är då helt borta och ögonen rullar i huvudet på honom. Min första tanke är hjärtinfarkt eller stroke och jag ser nästan som att vårt liv passerar revy. Otroligt märklig känsla och rädsla. Strax därefter vaknar han till lite mer och vill resa sig men tar inte alls in vad jag säger och är väldigt dessorienterad. Han kryper och stapplar in och rasar omkull på soffan. Då ringer jag 112. Dom är väldigt lugna och tillmötesgående och jag berättar väldigt tydligt och sakligt vad som händer, ( kan tacka för alla år som ordningsvakt då jag ringt 112 många många gånger) och förbereder för att ambulans ska komma. Uppdaterar hur det är med Anders samtidigt som jag stänger in hundarna, viker undan staketet ute, flyttar undan möbler och går ner och möter upp ambulansen. Berättar för dem vad som hänt och Anders kommer in i ambulansen där han svimmar igen. Ambulansen åker iväg och då kommer tårarna. Jag ringer först mamma och sen pappa och då kommer tårarna igen. Packar iordning en påse till Hjärtat och åker till Falu lasarett där jag söker upp Hjärtat som blivit inlagd på kirurgen med blödande magsår. Livet är skört och allt kan vända på en sekund. Lycka och välmående kan snabbt bytas mot mörker. Jag tackar gud för livet och är så tacksam för varje ny dag du ger oss. Älskar dig Anders! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar