självironi...

Tippan och jag fick sällskap idag på våran promenad.

Jaha då var man igång med sitt nya liv, och har klarat av den första dagen. Min matsedel som Hjärtat komponerat ihop funkade fint och jag har inte varit hungrig eller sötsugen, så det känns skönt. Käkade makrill med en god bönsallad och keso till middag.

Tog med mig Tippan på en svettig powerwalk på förmiddagen, efter att ha ålat mig i min joggingdress. Jag säger så här, förut var den löst sittande och väldigt bekväm. Idag var det svårt att få på den och jackan var väldigt trång och istället för att hänga rakt ner, som förut, så satt den som ett härligt korvskinn kring kroppen på mig.

Jaja, vi gav oss iväg runt Tunarundan, eller som vi kallar det, kovändan. Tippan sprang lös framför mig, men gång på gång lät det som att det kom någon bakifrån. Jag vände mig om men ingen där. Efter en liten stund kom jag fram till att det faktiskt var mina egna lår, som swischade mot varandra i den tighta overallen, och gav ifrån sig ljudet av att någon skulle närma sig. Haha, så kan det gå om man är överviktig! 

Har jobbat som vanligt och efter jobbet har jag och Vincent varit på Maserhallen och simmat. Så skönt! Nä hörrni, nu ska jag läsa bloggar. Kram på er