Äventyr...

Vår lilla promenix igår blev inte så liten, eller för den delen inte speciellt lagom heller. Vi skulle träffas vid Therese och ta våra hundar med oss på långpromenad. Vi hade packat fika med oss och gav oss iväg med ryggsäcken på ryggen. Vädret var helt underbart med sol och värme och vi pladdrade på som vanligt och skrattade mycket. När vi hade gått en bra bit tänkte vi att det vore mysigt att gå upp på berget och fika med vacker utsikt. Det satt en farbror på sin farstukvist där vi gick förbi, och vi frågade honom om man kunde ta sig upp på berget därifrån vi befann oss. Jo då mycket riktigt han gjorde ett långt utlägg om hur man tog sig upp på berget och hur man också kunde gå runt berget och att det var ganska långt.

Vi lyssnade väl lite halvdant tror jag och tackade den snälla farbrorn och började knata uppför berget. Vi gick och gick och valde vägar lite hit och dit och efter ett långt tag med mödosamt uppförsgående så ser vi till höger en topp som är mycket högre än det vi står och konstaterar att det var nog där vi skulle ha varit och fikat vid det här laget. Ingen ide att vända så vi fortsatte på den vägen vi redan gått långt på. Bara det att vägen blir till traktorväg, som blir till vandringsled, som blir till stig, som blir till igenväxt stig, som blir till en jävla stenig bäck...

Till slut kom vi ut från skogen och ut på en väg och märker snart att vi kommit ut i Fagerbacken, långt från hemma...haha! Kan säga att vi var ute i fem timmar med dom små doggsen! Roligt hade vi iaf, men väldigt myggbitna och möra. Bye Bye!