ångest...

Ok, det var gott med godis...en stund. Sen äter man en stund till, och blir äcklad, sen fortsätter man att stoppa godis i munnen fast man inte alls vill ha... Nu sitter jag här och är både äcklad och tjock med sockersmak i hela munnen. Usch! Varför gör jag så här. Kunde jag inte bara tyckt att frukt och vatten var det godaste i världen... Men, nej då jag är väl född till att älska allt osunt, och få kämpa med vikten hela mitt liv, för jag vill vara slank och fin och ha snygga tränade armar, men jag älskar mat och godis och har lätt för att gå upp i vikt. Jag menar, jag rider sex dagar i veckan, går långisar med hundarna, cyklar numera till jobbet, rör mig mycket på jobbet, och har ändå envisa (ca 8-10) kilon som vill hänga med, hur jag än gör! Avundsjuk är jag på alla slankisar som kan äta vad dom vill och ändå vara just slankisar. Sen kan man vara hus fin som helst om man är mullig, men kilona ska ju vara fördelade på rätt ställen, som min fina vän,( du vet vem) som är superfin, men jag får fett på mitten på kroppen...hur kul är det??? Som ett j**la päron liksom. Mage och arsle, där fastnar min övervikt. Suck, det är tyvärr BARA jag som kan göra något åt det. Då tänker ni, men gör det då, och sluta klaga! Jo...jag ska, men just i skrivande stund är det sovadags och lite sent att lägga om livsstil precis just nu, men att skriva av sig var ett måste. Jag får försöka ta nya tag och komma på hur jag ska göra för att kunna fortsätta njuta av härliga middagar och ändå kunna ha dom kläder jag vill ha och känna mig nöjd. För det är ju det det handlar om, att varje individ är nöjd med sig själv hur vi än ser ut. Kram på er