På väg...fast spår...

Sitter på tåget på väg till Stockholm för jobb. Min kära mamma vill bjuda ut mig på lunch när jag kommer! Det tackar jag inte nej till! Mysigt! Jag brukar ju mest dela med mig av det som är trevligt i mitt liv. Sånt som gör mig glad. Tycker att det andra som är jobbigt eller tråkigt osv, inte ska lasta andra, men det känns som om jag vill skriva av mig ibland. Nu sitter jag här i min ensamhet och är så himla besviken på en viss person. Känns tråkigt att vissa människor glömmer väldigt fort och är väldigt otacksamma. Hur man än gör. Men det är väl bara att gå vidare trots att det gnager i mig. Släppa och se framåt istället! Ibland lättare sagt än gjort. Kanske kan inbilla mig att min intuition inte stämmer denna gång. Fast det gör den nästan alltid. Vet inte vad folks uppfattning om mig är. Om jag verkar tuff hård och kall, men i själva verket är jag en riktig känslomänniska. Jag värnar om många människor runt omkring mig. Mina nära och kära, men kan inte alltid vara närvarande. Mitt liv ser inte ut så. Men i tanken är jag alltid där. Ni som förstår, nu förblir i mitt hjärta. ♥