Dina glittrande ögon...

Sommaren har falnat och sensommaren tagit vid. Hösten står snart för dörren och allt som byggts upp rasar så sakta igen. Orkidéerna har tappat sina blommor och det praktfulla är borta. Pelargonerna i utekrukorna har vissnat och pekar ledsamt med sina bruna spröt. Färgerna i bladen försvinner och spänsten i allt det gröna går ur. Solen skiner blekare, längre ifrån och utan intensitet. Luften är tunnare och svalare, gräset våtare och kallare. Våren och sommaren har bjudit på sina mirakel. Nu är det bara hösten och vintern kvar. Årstider jag annars inte gillar men som nu känns tyngre än någonsin. Utan dig. Utan min bästa vän. Hon som följt mig troget i alla år. Som föjt mina fotspår vart än jag gått. Du fattas mig du vackra skapelse. Din rödbruna mjuka lena päls, dina mörkbruna glittrande ögon. Jag kommer sakna allt med dig från äventyr till små små händelser och trygga rutiner. Ditt buffande på täcket när du klev över kudden och ville in under täcket för att sova. När du la dig till rätta med din lena rygg mot min mage och tog ett andetag av välbefinnande. Då kunde jag somna gott. Hur ska jag nu kunna sova? Så tomt. Dina olika skall när du ville nåt eller din blick. Vi förstod varandra. Vi älskade varandra och det kommer jag göra tills jag och också lämnar detta jordeliv. Önskar att vi då får ses igen min älskade Tippis. Du saknas mig! ♥

Published with Blogger-droid v2.0.10