22 augusti 2013

Bara att inställa sig...

Sitter på tåget mot Stockholm. Känner inte alls för att åka hemifrån och lämna Hjärtat och lilla Macro. Jag behöver vara hemma med dom jag älskar i tryggheten. Tänker att det kanske är bra att ta tjuren vid hornen och ge mig ut i verkligheten. Inställa sig på jobbet plikttroget. Men det betyder inte att jag vill. Vill vara hemma med mina tankar, omgiven av kärlek och slicka mina sår ett tag till. Alla som förlorat någon som dom tycker om håller nog med mig om att det känns orättvist att allt annat rullar på. Att världen går vidare i samma tempo ändå. En del tycker nog att jag borde sluta älta allt. Det var ju bara en hund. Dom får tycka det. För mig var hon så mycket mer. Hon betydde mer än någon anar. Nästan all min kärlek i min kropp gick åt till den fina dvärgpinscherflickan. Villkorslöst.
Published with Blogger-droid v2.0.10

1 kommentar:

Lena sa...

Nej du är inte knäpp, du har mött kärleken i en 4 fotad älskling & det är mer än livet...

Jag sörjer & gråter ännu efter mer än 1 år... ett år av tung saknad & bitterhet till att vi miste vårt hjärta, vår Prins fick inte ens fylla 4 år...
Trodde inte jag skulle orka leva vidare, men det har jag gjort på något vis... döden skrämmer mej inte längre, för den dagen får jag pussa mitt hjärta igen♥
Om våra barn har 2 eller 4 ben har ingen betydelse, kärleken är densamma♥

Kramarom dej♥ vet hur du mår...

/Lena