05 december 2009

chilla...


Så här har min vy sett ut nästan hela dagen. Datorn i knät och TV:n på så man har full koll liksom, haha! Tror den här lördagen vinner chill WM för min del. Jo jag har gjort två, hela två skaer idag faktiskt.

På förmiddagen mötte jag upp Lena i stallet för lite ridning. Vi hade tänkt rida i ridhuset och trimmat lite, men det var tyvärr bokat så vi gav oss iväg för en uteritt. TC var på tårna och kändes himla spänd redan från början. När vi kom ut på en åkerväg som leder ner i tunneln under stora vägen så gick det fem personer framför oss med två lösa hundar och en häst. Det här var väldans konstigt tyckte TC mannen och började blåsa och steppa. Inget konstigt med det utan jag klämde på honom lite mer bestämt framåt, fast utan respons.

Till saken hör att när jag köpte honom sa dom att det inte var någon idé att rida ut på honom alls för han var så otroligt rädd, men det har jag gjort ändå och har han draghjälp av en annan häst brukar det gå bra, förutom några fåtal gånger.

Nu blev han iaf mer och mer harig och for runt med mig ut på åkern och plötsligt har man ingen som helst kontakt med honom längre. Går inte att beskriva hur det känns men jag har iaf aldrig haft en häst som blir så där förut. Då finns det bara två val, att få honom att stå still så pass länge så man kan kasta sig av eller få sig en skentur.

Jag valde det första, och ni kanske minns hur det gick förra gången jag gjorde så här, men den här gången fick jag honom inte över mig men han slet sig och stack igen. Som tur var kunde Lena sitta kvar på sin häst och jag fick tag på en skärrad TC som klev av tygeln. Knöt ihop tygeln och satte upp igen senare för att få sista ordet. Blir så arg när han blir så där.

Ja sen har jag i princip chillat järnet for the rest of the day, förutom att jag och Tippan åkte in till stan och gick en skön promenad med Erina i regnet, innan hon skulle börja jobba.

Nu känner jag mig lite rastlös, eller understimulerad, som man skulle ha kallat en hund i min soffsituation, haha! Ha mys nu så hörs vi imorgon igen. Kram

2 kommentarer:

Malin Bustad sa...

Läskigt när hästarna håller på & tökar så där. Det är först då man inser vilka enorma krafter dom bestitter med all sin vikt. Var rädd om dig. Kram

imbra sa...

Strongt av dig att sitta upp igen. Det är otäckt när sådant där händer. Tur det gick så bra som det gjorde. Puss och kram