ursäkta mig...

Lena på Bally i täten, tätt följd av TC och mig.

Nu har jag precis kommit hem från Bolanche där vi gjort ännu ett vaktpass. Ikväll var det 80- och 90-tals afton, så man fick höra en och annan goding. Gästerna var glada och trevliga, ja förutom vissa då. Tex en tjej som inte kom in för att hon var för ung, vilket redan mina andra kollegor hade klargjort för henne. När jag kom ut och skulle byta av dom i dörren, kom hon på att hon skulle börja kaxa sig mot mig. Hon var riktigt dum och ful i munnen, och gjorde sig riktigt dum. Till slut frågade jag var hon ville komma med allt sitt snack. Jag frågade också om hon hade jobb, och var hon jobbade. Hon svarade att det var klart hon hade jobb. Då sa jag att vad bra, för då kan jag komma dit på måndag och lägga mig i ditt arbete. Hon gav sig efter en stund och gick därifrån, när hon märkte att det hon sa rann av mig som vatten på en gås. Nu till händelsens höjdpunkt. Efter en kvart kommer den kaxiga tjejen tillbaka och kommer fram till mig och säger, med ett helt annat tonläge, att hon vill be om ursäkt för sitt beteende, och att hon är riktigt ledsen för det som hänt. Hon sa också att hon fick sig en tankeställare när jag sa det där om hennes jobb. Jag svarar att det var riktigt modigt och moget att be om ursäkt och önskade henne en fortsatt trevlig kväll. Det var väl fint av henne?! Det finns hopp om mänskligheten! Haha!

För övrigt har jag hunnit rida med Lena när vi kom hem från Insjön. Vi red på utebanan en stund sen skrittade vi ut en vända innan vi var klara. Nu är det dags att hoppa i bingen. Bye Bye!