Igår kväll mötte jag som bestämt upp Lena i stallet för att hoppträna. När Lena kom såg jag att något var fel, och hon berättade att en av hennes hundar rymt - i Örebro! Den lilla kraken hade inte setts till efter klockan 13. Vi bestämde snabbt att åka dit vore det bästa, för att delta i sökandet. Kanske skulle han komma fram om matte ropade.
Sagt och gjort, vi lämnade stallsysslorna till en i stallet, som var snäll och ställde upp, och sen kastade vi oss i bilen, tankade och gav oss i väg mot Örebro. Resan kändes lång, men jag och Lena kan ju fördriva tiden med att snacka oavbrutet, även om oron fanns där hela tiden. Tänk om...
När vi var ett par mil från Örebro och Salsbro Stuteri, ringde dom och berättade att hunden hade kommit tillbaka. Lättnad! Men vi fortsatte ända fram, blev bjudna på mat och en visning av hingstarna och alla fölen. Åh vilka söta krakar med sina för långa ben och korta små halsar med fjun till man, för att inte tala om dom små mularna. Mys!
Hemresan gick bra men jag kom inte i säng förrän närmare ett på natten. Tog lite sovmorgon imorse och sen åkte jag till stallet och hoppade TC. Det stormade ute men träningen gick bra.
Har fixat med våran fikahörna på jobbet idag. Handlat lite möbler och tillbehör, men jag får fortsätta imorgon för jag hann inte klart.
Nu på kvällen har vi gått prommis med doggsen runt kovändan. Köpt skor till Oskar och Hjärtat har hjälpt mig att styrketräna. Nu är det sova som gäller. Kram på er
1 kommentar:
Men fy då! Hundskruttar kan verkligen ställa till det ibland, så man blir alldeles knasig av oro. Kommer du ihåg när knas-Tippan kröp under golvet ute i stallet. Uscha! Tur att det gick bra iaf. :) Kramis
Skicka en kommentar