90%

Oj vilken nervpers detta blev. Tures vinglighet och skakningar tilltog och han tom ramlade omkull ibland. Mattehjärtat var förtvivlat och jag ringde runt till olika veterinärer och försökte bringa nån klarhet i vad han kunde lida av. Vågade förstås inte avvakta för att se om han blev bättre. Veterinären på Vettris som jag först var till rekommenderade mig att ringa en duktig neurolog på Albano kliniken och min bästa vän Lena gjorde detsamma men hon visste även en superduktig neurolog i Skövde på Min Veterinär, och jag fick en tid dagen efter på förmiddagen. Packade till mig och Ture och brände ner till bästis i Skara för att sova över där och fortsätta till Skövde dagen efter. Sjukt jobbigt att se mitt lilla hjärta vingla runt och bli stressad över att kroppen inte lyder och rörelserna är helt osynkroniserade. Trots en nervös och orolig natt fick vi lite sömn och åkte iväg till Birgitta på Min Veterinär i Skövde.

Vi fick ett varmt, trevligt och förtroendeingivande mottagande. Birgitta undersökte Ture grundligt och förklarade hela tiden för mig vad hon gjorde. Hon sjöng tom några små barnvisor för honom så han och vi skulle komma i bra sinnesstämning. Så gulligt. När hon var klar med allt konstaterade hon att Ture till 90% har något som heter Steroidrespansive tremar syndrome. Jag tänker att nu är det väl kört. Hon förklarar vidare att detta går att behandla med cortison och att det då går över och brukar inte komma tillbaka. Enkelt förklarat har han inflammation i stora hjärnan och det drabbar ofta unga hundar under 5år och oftast dvärgraser. Så nu hoppas vi att det är det här och att han blir bra. Håll tummar och tassar nu för att min fina Ture blir bra! ♥