Tippan. . .

Det är alltid lika varje gång jag ska åka bort och lämna min fina Tippan hemma. Hoo vet precis vad som är på gång och passar om möjligt ännu mera på varje steg jag tar. Hon ger mig långa blickar rakt in i mina ögon och jag får ännu sämre samvete. Nu ska hon ju vara hos gulliga och snälla Vincent så det kommer absolut inte gå någon nöd på henne, men jag kan inte rå för att jag har så svårt att lämna henne. Jobbigt minst sagt, men det får det vara värt eftersom jag vill resa. Nu ska jag åka och jobba. Vi hörs sen. Kramen