otålig...

Haha, ser ni vad det är?

Har nyss kommit in efter en powerwalk med Tippan. Det regnade lite lätt ute, vilket jag inte visste och hade klätt Tippan i en stickad tröja. Både hon och jag blev lite småblöta och när vi kom hem igen hade Tippan fått nog och när tröjan åkte av kastade hon sig i min ouppackade väska och for runt för att torka sig.

Det är fortfarande hur mycket som helst att göra på jobbet och det känns som att vi aldrig kommer ikapp. Hoppas det känns bättre imorgon. Det var iaf dags för månadens massage på jobbet idag, och det är både skönt och välbehövligt, men man blir lite mosig efteråt, och vill helst gå och vila istället för att jobba.

Åh, jag är så otålig. Nu märks det så väl att jag att jag till hälften är en Nilssonare. Dom på mammas sida är också lite otåliga och vill att saker ska ske på en gång och genast på momangen. Jag vill att det ska ha gått några månader och att jag ska ha kommit ner i min favoritvikt redan! Det är så lätt att jag tappar motivationen i viktnedgång, eftersom jag tycker det går för sakta. Ja jag vet att det ska gå sakta, eftersom det blir lättare att sen hålla sin vikt, men som sagt jag är otålig. Grr...

Nu är det dags för att glo runt på lite bloggar. Puss på er alla sötisar