sen sist...

Jag och Tippan har varit på långpromenad nu på kvällen. Himla skönt väder faktiskt nu när det är mildt ute. Jag har jobbat som vanligt idag och på förmiddagen var jag och Tippis i stallet, där jag red TC i ridhuset.

Igår hade jag min lediga onsdag och jag och Anna träffades i stallet vid tio för att rida ut på våra hästar. Underlaget var helt perfekt och vi galopperade mycket. Mys!

När vi kom tillbaka till stallet pysslade jag med TC en lång stund. Ryckte manen, klippte i nacken, lippte svansen och ryktade honom. Efter det var det dags för lunch för både hästarna och mig. Svängde förbi mataffären ute vid stallet och köpte en skink och ostsallad och en Loka.

Med lite ny kraft i kroppen fixade jag mat och mockning till TC och Hobbe, och avslutade med att rida Hobbe i ridhuset.

Skottade fram min transport som inte har använts på länge, eftersom all träning har varit på anläggningen. När jag fått bort all snö och kopplat bilen så kom jag inte en cm. Slirade och höll på en stund, så gruset under snön kom fram, och då fick bilen fäste och jag kunde åka. Eller jag kom 10 meter eftersom ett hjul på boogien hade låst sig. Trots att transporten är ny kan det bli så när den står länge. Vanligtvis hoppar det igång när det får fäste, men nu är det bara packad snö överallt, så trots att jag backade och körde fram, ryckte i bromsen och sparkade på hjulet, hände inget. Åkte lite längre och vände vid en verkstad. Fräck som jag är knackade jag på, för att fråga om hjälp men när ingen svarade så öppnade jag dörren. Tydligen var ett högljudt larm kopplat till dörren, för när jag öppnade tjöt det i hela lokalen. Jag blev lite chockad och stängde dörren lika snabbt och gick tillbaka till bilen. Då hör jag larmet igen och ut kommer en lång man med vildvuxet skägg som spretade åt alla håll. Jag ursäktar mig och talar om hur mitt hjul har låst sig. -Hm, säger han och går in igen, och kommer ut med en slägga och ett fälgkors. -Kör fram ett hjulvarv, säger han till mig. Samtidigt slår han till på fälgen med tre välriktade slag. -Nu rullar det igen, ropar han. Jag kör runt och genom bildörren ropar jag -Du är min hjälte, tusen tack! Han svarar -Hm...

Vet faktiskt inte om det är på sin plats att jag åker dit med en bullängd, men jag är kanske lite rädd för honom också...

På hemvägen åkte jag till svärfar, som har en kapellverkstad och tog mått i transporten för att göra en skräddarsydd höpåse till TC att ha i transporten.

Hann med att sola en stund och på kvällen, efter jag hade nattat hästarna, var jag och Mona på bio och såg Australia. Såå bra! Se den!

Kram på er